Har tyvärr inte många bilder på den här datorn då jag fick den i september. Så känner att det är lite onödigt. Men det mesta jag kommer ihåg var i september. När min lilla Crockan behövde avlivas. Ni kommer nog aldrig förstå hur mycket jag grät den tiden. Varje dag när jag kom hem från skolan slängde jag mig över sängen. Hela den tiden så var jag inne i ett skal och när någon sa något roligt eller när något skulle vara roligt spelade jag bara falsk glädje. Kommer aldrig gömma den tiden, det var det värsta jag har varit med om. Tyck vad ni vill, men hon var faktiskt min bästa kompis.